Satana Perkele!!

Vilken satans dag. Eller eftermiddag.
MisterMäster kom hem från skolan, ropar hej, jag är hemma och går ut i köket.
Då. Då brakar fanimig helvetet lös.
Han går från noll till femhundrasjuttio på tio röda.

Så ringer ju givetvis telefonen. hundra signaler lät det som. Mitt i och jag svarar inte.
Då ringer det lika många signaler på mobilen. Jag svarar inte.
Då tror väl funken att det ringer på hemtel igen! :-O
Rycker till mig luren, HALLÅÅÅ! Jag kan inte ta det nu!! Hej.
Lägger på igen. Det var morsan. Hon får tåla det.

Nu har vi äntligen fått lite lugn.
Efter att Minimonster har gjort ännu en pöl på golvet.
Börjar tröttna ordentligt på detta nu. Hemma har han varit torr det senaste året fast han fixade inte det borta. Nu klarar han det också. Men..!
De sista två veckorna har han bara pölat överallt.
Suck pust och stön.

Han har varit på utflykt idag. Minimonster. Tröttsamt. Han somnade en stund.
Nu är han gnällig. Ligger uppe någonstans och gnäller, -mamma... mammmaaa... mammmmaaaa... mammmmmaaaaa...
Då kommer MisterMäster. Snäll och vänlig. Pratar två meningar.
Undrar vem som har skrivit där, på det pappret? Sen tutar han igen och river sönder.

Nu ligger Minimonster i soffan jämte mig.
MisterMäster ylar runt där uppe om allt och inget.
Jag får väl ringa till morsan och höra var det brann.
Snart kommer mannen hem.
Ikväll ska jag på styrelsemöte.

Japp. Det stämmer. Dessa satans tisdagar är bara som ännu en måndag.
Bluääärk!
Lycka måste vara en etta med kokvrå. En madrass. Min mobil. Min Barbara. Och några böcker.