Jag ramlade över en länk inne på attentionforumet.
Den är ju jättebra!!
Del ett i serien. Hon är ju som jag. Och tvåan har nog nästan samma ordning som jag har.
Iallafall under downperioderna. Och i rum man inte vistas i. Eller torkrummet...
Men härligt att läsa om de som klarat skolan, som inte utmärkt sig.
Känns skönt nu när man nästan tvivlar på sig själv. Om det verkligen inte är så att jag överdriver. Det kanske inte är så illa. Jag kanske bara är lat...
Fan heller. Det vet jag att det inte är därför. Men...
Det där behövde jag nu. Nästan så man blir tårögd ju.
Ja just det. Länken, för eventuellt intresserade: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_891631.svd
Inlägg
Lunch! NU!
8 månader sedan
3 kommentarer:
Hej och välkommen bland dinosaurietanterna!
Ja det är nästan skrämmande vad man känner igen sig. Och rätt ovant för den som alltid känt sig som alldeles "ellers", som en utomjording.
Och appropå det du skrev hos Tant Rasch: oavsett diagnos och andra formaliteter. DAMP-tant är ett självval. Du bestämmer. Vi har ju enstaka manliga DAMP-tanter - så visst kan du ha skylten uppe alldeles oavsett - så länge du själv vill....
Lycka till imorgon. Och då menar jag att jag önskar att du känner att de sett dig, att det är du själv som syns i det de beskriver. Det brukar nog gå rätt bra när man väl hamnat hos de som kan sånt här... Kram!
..så trevligt att läsa någons ord. Som lika gärna kunde vara mina!
Du skriver såååå träffande...
mammamumrik: Man tackar.
Nä det är inte alltid man är som andra, fast nu orkar jag inte kämpa emot mig själv längre. Jag driver med strömmen nu. Eller mot kanske... Den som inte gillar mitt jag kan ta sitt pack och gå.
Jag känner mig som en av er dinosaurier så jag behåller loggan. Lägger in länkar till er andra jag har hittat också:-)
Tack. Tyvärr får jag vänta ännu ett tag på svaret. Ska nog fråga varför inte jag har gjort "datatestet". Verkar intressant.
Helene: Vi är nog fler än man tror. Skönt att inte vara ensam iallafall.
Skicka en kommentar