Jag fick ett sms när det som bäst behövdes.

Idag har jag varit och gjort det sista samtalet på utredningen.

Nu ska jag "bara" vänta hela fem nervösa veckor.

Söstra Mi sa att jag ändå kommer att glömma av det, men detta är nog svårt att glömma.

Inte ens jag gör det nog.

Igår var mams och brorsan här och fikade. Föräldrarna ska åka utomlands i två veckor och ville säga hejdå. Jag sa att jag skulle haft en sån där handi så kanske jag kan komma ihåg liiiite mer än nu. Hahaha, skrattar mannen. En handi??!! Du skulle behöva ledsagarservice...

Efter samtalet gick jag till SöstraMi. Hon var på jobbet men det var lunchdags så vi gick och käkade och pratade och skrattade och tramsade loss i vanlig oordning.

Ibland verkar man ännu mindre vuxen än man känner sig.

Dags att kasta sig in i bilen, barnen kommer snart hem ifrån skolan. Jag är sent ute som vanligt. Hade iofs förvarnat att OM jag mot all förmodan inte är hemma när de kommer så är jag på ingång. Det var bara att gasa på. Wroooooom! Gamla Bettan må se sleten ut men hon går bra.

Kom hem samtidigt som bussen släppte av MissDecibel.

Vi hade bestämt ridning när rumploppornas manlige genbank kommer hem.

Men det är SEN. Efter att Minimonster är hämtad blir det tv och slappwöving.

Jag somnade. Hårt. Som en klubbad säl och vaknar på ett strålande uselt humör.

Det märktes uppenbarligen. MisterMäster frågade försiktigt: Är du trött mamma?

Mmmm. Mummel mummel.

Ridning? Öööööh. ZzzzZzZZz. ORKAR INTE. Kan inte. Vill inte. Går inte. Vänta lite.

När jag orkat få upp ögonen kommer det ett mess. Det är Sanel. Han undrar om jag ska rida.

Hmm.. Skulle behöva det men kommer inte ur soffan, blir mitt svar.

Ok. Men om du ska rida så hänger jag på.

Ja okej, vi kommer när vi bytt om.

Vilken tur att messet kom för det var en kanontur idag. Newt var riktigt arbetsvillig och gjorde mer än sitt bästa idag. Han börjar förstå mer och mer vad det är jag vill ha.

Inte så lätt om man har gått på travet och som montéhäst att kunna finlir.

Men det tar sig. Sakta med säkert.

Det funkade riktigt bra för MissDecibel också. Skoj.

När vi skulle hämta hästarna blev det lite stökigt. Det har kommit ännu en ny häst till flocken. Alla nya är bannlysta från att hälsa på mig. Vem som bestämt det? Newt så klart.

Han lägger öronen bakåt och jagar bort den nya som så mycket som tittar på mig.

Han hade så mycket att sköta så det gick knappt att få tag i honom.

Än har han inte börjat sätta riktig vinterpäls, men när han gör det ser han mer ut som en ponny än ett varmblod. Men underbar är han! Några bokstäver har han också. Allt ska vara som det brukar. Gillar inte nya människor, då kommer han inte. Får inte vara konstigt i stallet, då går han inte in. Förstår han inte vad jag vill försöker han springa därifrån. En ny ridväg = oro. Fast han verkar lita på mig. Han gör så gott han kan.