Jag fick ett oväntat samtal igår

Det var när jag nattade Minimonster som det ringde. Hoppades att det inte var till mig, för jag var trött. Men det var till mig. Det var en av dotterns klasskompisars mamma.
En som sysslar mycket med hästar, tränar för trav, behandlar osv.

Hon hade pratat med Jenny Holst, Blixtens ägare, eftersom hon var ute efter en ponny så att sonen kunde lära sig att rida. Hon hade lite frågor ang Blixten om hur han var och så.
Han ska ju tyvärr lämnas nu den 1 oktober. Jag känner att det blir för jobbigt att ha en till under vintern, det är viktigast att dottern sköter skolan. Hon har ju dessutom ridskolan.

Iallafall bestämde vi att hon kommer och tittar på hästen under dagen.
Det är trist att lämna honom. Vi har hoppats att han blir såld, just för att han inte trivs som ridskolehäst. Samtidigt, blir han inte såld så har dottern första tjing på honom till sommaren.
Men nu kan hon ju lätt åka och hälsa på honom, det är inte alls långt.
Jag frågade också, om man fjäskar ordentligt kanske hon kan få rida någon gång? Och det gick bra. :-) Så kan hon ju prata med klasskompisen om hur han mår.
Det är viktigt sånt där.
Sen är det ju under förutsättningen att familjen tycker att det funkar med honom. Pojken har inte ridit förut så man kan ju aldrig vara säker. Men det är en underbar häst iallafall :-)
Vill de inte ha honom så får de bara köra hem honom igen. Inga knussligheter alls med Jenny.

Och hur najs är inte hon då? Jag menar, låna ut en häst så bara. Vi har inte betalat hyra, däremot alla kringkostnader, hovverkning osv. Men iallafall.

Vi red igår. Det gick jättebra. Vi var tre storhästar och dottern på sin mini. Men det gick jättebra. Vi får arbeta de stora på annat sätt istället.
Red en ny runda, man ska gå lite utefter vägen men vi sa att dottern klarade förra rid-på-vägens eldprov med bravur så det ska inte vara nåt problem.
Det var inte så lustigt. Fyra hästar på led, jag sitter på en, dottern på en, på de två andra sitter två barn med varsin ledare. Då kommer det två stora långtradare....
Första hästen blir jättestökig så den ledaren hade fullt upp. Jag satt på en som inte gillade det riktigt. Den första gick bra men sen var det en tradare till. Hoppades bara att dotterns häst skulle hålla sig lugn för vad gör jag då med en redan vandrande häst? Ledare två kunde inte släppa för det barnet är inte vant vid att rida.

Men det gick jättebra. Han rörde sig någon gång men hon klarade honom perfekt.
Tur också att lastbilarna verkligen körde långsamt, de kröp nästan förbi oss.
Fast nervöst var det, tradare på ena sidan och taggtrådsstängsel på andra.
Dessa jävla nötter som envisas med taggtråd!! Det är för fan år 2008 och inte 1960.

När jag och dottern red själv var jag mycket imponerad faktiskt.
Stallägarnas hund, en gul labrador, kom ju farande med fart när vi kommit en bit.
Blixten reagerar inte på något. Utom den hunden.
Han gillar INTE när hon kommer rusand i full fläta bakom honom så då hoppar han upp och ner och snurrar. Det hände många gånger under ridturen.
Det underlättade ju inte att det verkade vara mycket djur i skogen så jag fick göra vad jag kunde för att hålla henne bredvid mig.
Och visst, jag skiter i att hon stannar och luktar så länge hon håller sig vid vägen, men det blir ju alltid en tjurrusning som gör dotterns häst jätterädd.
Sista gången, när vi nästan var hemma, så ställde han sig på bakbenen och bockade. Då tog jag beslutet att vi går den sista lilla biten. Dottern ska inte behöva ramla av och kanske bli rädd bara för att hundj*vel (ja så tänkte jag då) inte kunde hålla sig ordentlig!
Dottern fick leda min häst så tog jag Blixten. Eftersom hunden inte slutar springa för att vi går, och det var nog bra. Han var stressad stackars Blixten.
Så någon mer hundtur med oss blir det INTE och det har jag talat om för de andra också.
haha, hårda bandage.

Nu ringde Blixtenspekulanten. Ska fixa mig för att åka bort till stallet om en liten stund.