Inte riktigt adhd-anpassat

Programmet igår alltså, om torktumlarhuvvet.
Iallafall jag tyckte det var svårt att hålla fokus. Det var svårt när man ser bilder på staden rulla förbi snabbtsnabbt med bilar och folk osv, samtidigt som någon man inte ser pratar.
Jag hörde inte vad hon sa. Jag såg bara bilarna och folket.

Det är går bra att höra en röst utan ansikte, om det inte händer en massa annat.
Samma som när man hör någon spela, sen byter det bildsekvens och man ser människan. Det spelar fortfarande i bakgrunden och människan man ser pratar.
Det hör inte jag, för jag är kvar i musiken.

Då är det svårt att se på teve. Men sonen gillade programmet. Han sa att han hörde vad de sa. Om han gjorde det eller om han ville vara "bättre än mamma" det vet jag inte. Fast jag tror han hörde. Han kände igen sig i såå mycket som det pratades om. Tror det var skönt för honom.
Att inte vara ensam med alla värdelöshetstankar och ta livetavsigtankar och alla aggressioner. Det var nog bra att han fick se. Absolut.
Även om jag hörde mindre, för att han undrade eller pratade eller jämförde.
Jag klarar inte av att prata med någon samtidigt som teven går. Då hör jag inget av det.

Sen kan jag ju prata själv. En helt annan sak. Men då måste de andra bli tysta när jag säger till. Annars blir jag arg.