Idag när jag skulle köra Minimonster till förskolan så hittad jag inte nyckeln.
JAg letade som en liten blå här hemma. Men ingen nyckel. Inte i bilen heller.
Mannen hade bilen igår och troligtvis hade han min nyckel.
Grrrr... Morrrr
Ringde honom och frågad var fan min nyckel är. Han var stensäker på att han hängde upp den i nyckelskåpet. (Jo, jag har faktiskt ett sånt.) Han tittade till och med extra för att vara säker. Plockade upp den från sina gröna jacka och hängde själv in den. Men va fan här är ju ingen nyckel går jag på och slänger på luren.
Ut och frågar Minimonster men han börjar prata om Oskar och cykel och Mållgan.
DÅ slår det mig..!!
JAg låste ju upp köksdörren tidigt i morse. Katten ville ju in.
In med sig och jojomen, där hänger den.
Oooops I did it again.
Rycker ut nyckeln och åker.
Nu ringde mannen. Frågar om jag hittade min nyckel.
-Mmm...
Var undrar han ju givetvis.
-Det säger jag inte. Det vill jag inte berätta.. Humhumdidumm
Men det fick jag ju göra till sist.
-Och så ringer du och skäller på mig?!
-Mmm... Inte bra... humhum...
Oooops I did it again...
Inlägg
Lunch! NU!
8 månader sedan
6 kommentarer:
Hahahahaha! Fråga min sambo om hon känner igen det där beteendet hos MIG... :-D
Jo, det gör hon...
Oops!
haaahaa, helt underbart ;)
Fast nu för tiden är det mest min sambo som står för de där fadäserna...
Häromdan skulle han ladda batteriladdarn o sätta i kontakten, nästa dag börja han gorma om vem som snott den där laddarn. Ingen hade ju förstås gjort de.
Jag frågade lite försiktigt om han kanske satt den nån annanstans, men nädå absolut inte, för just DEN kontakten satte jag den i.
Nästa dag upptäcker jag laddarn i kontakten ovanför kattmaten, i andra änden av köket.
Jag säger inget, det går en dag till. Och frågan kommer återigen, jag har fan inte fått svar på vem som tagit laddaren.
*harkel*, eeeh e du fortfarande helt säker på att du inte satt den nån annanstan. JAPP, bombsäker.
Okeeej, hur kommer det sig då att den sitter i en annan kontakt????
Knäpptyst... sen kommer de, faaaan oxå.
Japp.... och nä, han har ingen diagnos.. ännu. Har bara påmint honom ett halvår nu att ringa det där samtalet för att boka tid...
Kul nästan jämt när 3 pers av 6 i familjen har diagnos, och 2 misstänkta.... blir lätt ensamt för den 6:e kan jag känna, normalt är minoritet här hemma :o)
Börje: Kul när det finns fler som gör som jag ;-)
Det livar upp stämningen så...
hahahah
Majsan67: Hahaha, det kunde ha varit jag... ;-)
Förstår precis vad du menar.
Visserligen har jag ingen diagnos, men annars är det bara mannen som räknas som NT här i familjen.
Inte ens djuren klarar sig undan bokstäverna ;-) haha
Förstår om mannen kan vara lite trött och grinig ibland...
Ja Hm hå hå
Nuförtiden är jag ju ensam vuxen här i huste men oj voj vad det där liknar mig...
Tittade just ut en fantastisk nyckelring i Oslo då jag var på äventyr med vänninan min. Hon är NT - men efter 30 års nära vänskap mycket insiktsfull om livet mitt. Kanske får jag den i julklapp.... Inte för att jag skulle sluta tappa. Men det blir ju ännu kuligare att hitta...
Har hört att det ska finnas nån sorts hjälpmedel, med tre enheter (en till nyckeln, en till bilnyckeln, en till plånboken) så de kan ropa på varandra...
Vore kanske nåt.
WOW! En sån skulle man haft.
JAg vet att för många år sen när man var liten och skiten hade mina morföräldrar riktigt roliga nyckelringar. Åtminstone var de det då. De pep när man visslade!
Jag var väldigt faccinerad av detta. Problemet var bara att jag inte kunde vissla så jag fick ha lillebror till att göra det ;-)
Nu när jag kan vissla så har jag ingen nyckelring att vissla på... Kan undra om man kan köpa såna idag. För en sån hade man ju kunnat hänga på diverse saker som jacka, nycklar, väska, plånbok osv.
Minnes-klistring!
Känner så mkt igen mig..
De minnestrix som funkar för mig är, dels att rent fysiskt GÅ tillbaka där jag var, när jag tappade tråden i tanken. Jo, minnet ligger kvar i LUFTEN där!
- Eller att tänka mig tillbaka stegvis i vad jag gjorde, precis innan "trollet" åt upp mina glasögon..
-Eller för att minnas ett nytt namn, så upprepar jag det, tar i hand och tittar galet intensivt på den nya människan, kanske associerar med någon jag redan känner med samma namn eller nåt annat som klistrar in namnet. Annars frågar jag direkt om jag inte minns andra gången jag träffar nån. Och skojar käckt om det, när den andre inte minns mitt namn heller.. *hahha*
Skicka en kommentar